Det är förmånligt att vara relativt dåligt tränad. Då får man snabbt kvitto på att träningen fungerar. Till exempel började jag med armhävningar i onsdags förra veckan, 25 stycken. Idag 53 stycken. Roligare ändå är att löpformen verkar vara på väg. Känns att man lyft sig ett snäpp sedan i våras bara. Det behövs med andra ord 6 månaders bra träning innan det börjar kännas bra i kroppen. Också på klubbträningens intervaller har jag bytt intervallgäng som jag kämpar med/mot. Roligt när trappan är på ens sida. Tjuvträning fungerar alltså fast det är fegt att träna för att springa bra på tävlingarna. ;-)

Så har det återigen varit stadsfest i Växjö. Den går under namnet "Karl-Oskar-dagarna". Förutom den helt ointressanta Rix FM Festivalen som bara består av Idol-deltagare och BWO så fanns det lite tyngre rock att lyssna på. På slaget 12, mitt i natten alltså entrade Växjöbandet "Bullet" scenen. Och som dem gjorde det. Ett band som är lite på gång tror jag. De har släppt två skivor och varit förband till AC/DC här i Sverige. Vet inte om de varit det i andra länder på turnen också. De lyckades hur som helst rocka loss i drygt en timme, ett ganska tight sound med några riktigt bra låtar. Kan kanske bli något. I mitt tycke behöver de kanske rehabilitera sångaren för att kunna lyckas framöver. Tror inte att han orkar med rock-livet mycket längre i den takt som de håller nu. Svajade en hel del. Men får de rätsida på honom så kan det räcka långt.

Lite träning kan jag kanske hinna få med. Söndagen var alldeles för varm för träning men tog mig samman och fick till ett hyggligt långt pass över11,4 km i Fyllerydskogarna. Följdes av ett dopp i Helgasjön. Inte alls fel. Inte alls.

Armhävningar för tredje dagen på programmet, och nu börjar det gå tungt. 8,10,7,7 och 10 igen. Sista 10 var värda en medalj av något slag, men det gick.

På min väg till Norrbotten fann jag ett bra övernattningsställe, bara en mil efter brofästet till Höga Kusten bron. Stället heter Prästkragen och bedrivs i en fd prästgård. När så hungern började komma beställde jag te och smörgås och se vad jag fick. Tre goda smörgåsar för bara 50 kronor och då ingick givetvis tekannan (ja inte själva kannan, ni fattar). En bild från balkongen bifogas också, med utsikt mot Höga Kusten.

Fotade den spektakulära scenen tio minuter innan konserten startade. Visst ser den Magnificent ut?

Hittade ett program där man ska klara att göra 100 armhävningar på 6 veckor. Idag gjorde jag första dagens 25 armhävningar fördelat på 5 set.

Ska se om det är möjligt.

OK. U2 har höga krav på sig att leverera när de spelar konsert. Mina förväntningar är förstås att de ska leverera en spelning med betyget stark femma. När de inte levererar det betyget känns det lite underligt och man undrar vad det var som hände? Kanske har de tre spelningarna i Dublin påverkat bandet så att de laddat ur. Jag menar hemmaplan på Irland. Klart att de inte är riktigt på tårna. Vädret, ja så klart. Att gå upp på scen efter en blåsig och regnig dag kan inte vara så inspirerande, varken för publiken eller bandet. Som du förstår letar jag en ursäkt för att de inte gjorde en stark femma-spelning. Som de ska göra. Vad jag egentligen tror är orsaken är att den nya skivan, som de spelade hela sju låtar från, faktiskt inte gör sig live, den är lite mer innerlig, kanske inte riktigt en "arena rock" skiva som tidningarna valt att kalla U2:s musik för. Så är det nog. Ja så är det.

Visst fick man uppleva några magiska låtar. "Where the streets have no name" och "With or without you" kändes otroligt korta så de var riktigt bra. Ja, hela konserten kändes kort, så då måste den ju ha varit bra. Kvar är ändå intrycket att det inte var en stark femma. Så det enda betyg jag lyckas ge är "det var inte en stark femma" - alltså är jag inte riktigt nöjd.

Ungefär vid mörkrets inbrott imorgon vid 21.30 är det äntligen dags. U2. Du också?

Idag passerade jag en till synes parkerad blå Opel Astra med reg nr. Hm som stod på Kronan området. Ett par som kanske kommit iväg på lunchen efter en misslyckad semester, vad vet jag. När jag passerade bilen såg jag minsann att förarstolen var nedfälld och att båda satt i samma stol minsann. Spännnade värre.