1984. Det blir svårt att skriva om denna skiva utan lite bakgrund. Livet börjar bli lite väl stormigt av två orsaker. Spritmissbruk och trassel med frun. Det är nog helt säkert att de två orsakerna påverkar varandra. Att Ulf haft missbruksproblem är vida känt, men uppenbarligen tar det fart. Ett flertal händelser ute på krogarna där han i någon mening "gör bort sig" inträffar, även vid något tillfälle när en tidning ska göra hembesök öppnar han dörren helt plakat varpå besöket flyttas fram. Det har något år tidigare också skrivits om att han uppträtt kraftigt berusad vid några tillfällen på scenen. 12 Sånger kom efter funderingar på både en så kallad uppföljare till "Kär och Galen" och en eventuell utlandslansering. Att sjunga på engelska bedömdes till slut för svårt då Lundell tappade för mycket av budskapet i sången. Till slut bestämde sig Ulf för att göra en akustisk (så när som på en låt) skiva, som egentligen var tänkt att heta "Ensam", precis som en av låtarna på skivan. Ibland kan jag tycka att den har prägel av demoinspelning då det enbart är en akustisk gitarr och sång och lite munspel här och där. MEN givetvis har den kvaliteter både text och musikmässigt. Som vanligt hinner den gode Ulf avhandla både det ena och det andra på en skiva. Någon kan tycka att det handlar om livet i största allmänhet, men skrivet ur Ulfs perspektiv förstås. Jag lägger in ett citat från Ulf själv om denna skiva. "Den här plattan blev mottagen med ungefär vad-fan-är-det-här-nu-då några år senare utnämnd till den absolut sämsta svenska LP som gjorts. Man vänjer sej. Med avskyn menar jag. Svårare är det att vänja sej vid att folk tycker att det man gör är bra. Det finns dom som tycker om den här LP:n. Jag har mött några av dom".

Det finns några låtar som verkligen hinner få in ett helt liv i sig. Tänker då på "Tre Bröder" som hinner med att leva hela liv under en låt på sju minuter. Det är ju ganska fantastiskt. "När du står framför mig" handlar förmodligen om det kommande mötet med antingen Gud eller döden. den vackra "Min älskling" handlar om hur stark en kvinna med barn är och hur utestängd en man kan känna sig från deras värld. Att jämföra med Bruce Springsteens "Secret garden" kanske?

Ett av Ulfs återkommande teman återfinns igen. Vad ska du göra med ditt liv? Frågan tas upp i två låtar, "Innan dom stänger" och "Diamanter". Diamanter kopplar också ihop några av Ulfs favoritlåtar, The Beatles "Lucy in the sky with diamonds" och Dylans "Mr Tamourine Man". Vi hittar dessa rader som går att spåra till några andra Lundell-låtar. "Jag vill inte ha några briljanter, eller drömmar om villor i Lyckan, med stillastående liv, Jag vill bara vara på väg denom natten, med dej och se gryningen komma, med diamanter i skyn"

Bäst på denna skiva är "Vind", "En Stockholmstjej igen", "När du står framför mig", "Min älskling" och "Tre Bröder". Två låtar som spelades in kom aldrig med på skivan för att de kom för nära förhållandet som verkligen var på upphällningen nu. "Håll min hand hårt" och "Blå Range Rover". Blå Range Rover slutar med orden "Han sa: Jag är hemma igen. Hon såg på honom och lämnade bordet, gick upp till honom. Och så sa hon: Du bor inte här längre."

Hur ska jag förhålla mig till en skiva som enbart innehåller andras låtar? Förmodligen på samma sätt som alla de artister som släppt en cover-skiva med sina käraste favoritlåtar. Det är ett sätt att vinna tid, tid för att göra en uppföljare till en framgångsrik skiva, ett sätt att ladda nya krafter innan det är dags att ge ut något nytt eget material. Det går att ta ut svängarna lite mer. Jag kan tycka att jag på något sätt förträngt denna skiva och inte spelat den så mycket. Jag har haft den på LP sedan länge men aldrig riktigt gett den chansen. Nu har jag ägnat den en dryg vecka bara för att tycka att jag borde ge den chansen ännu lite till och ägna ännu lite mer tid. Skivan är bra sammanhållen med låtar av relativt samma snitt. Artisterna som han valt att översätta (inte alla på egen hand) håller hög klass vilket givetvis smittar av sig till slutresultatet. Willie Nile, Neil Young, Van Morrison, Jackson Browne, David Bowie, Elvis Costello, Bob Dylan, Leonard Cohen, Randy Newman, Eagles och Bruce Springsteen är förlagorna. Texterna är på något sätt geniala för att de inte är direkt översatta men har samma andemening. Starkast är i min mening översättningen av "Famous Blue Raincoat" av Leonard Cohen som i Lundells tappning heter "Kom du nånsin iväg". Även Dylans "Heart Of Mine" är på sitt sätt intressant och säger kanske något om den mytiske Dylan. Dylans låt är ett tal till sitt eget hjärta att sluta slå så hårt för en kvinna, när hjärnan vet vilka konsekvenser det kan få. I Dylans version vill han helt avstå kärlek med tanke på konsekvenserna. En annan låt med stort intresse är Springsteens Sandy (4th of July, Asbury Park) där det bytts ut till Sanna (nyårsafton Åre 1983). En låt skriven som en sång till ett litet barn, men med försoning som andemening.

Tanken med skivan var att skildra de olika faserna i en romans något så när kronologiskt. Sökande-Förälskelse-Tvivel och problem-Konflikt och Försoning. 

En fin skiva som skulle ha kunnat få in en låt på en topplista och det är Cohens låt.