Efter alla skriverier på min blogg om fåglar så hittade jag min bil nedstänkt med vitt fågelträck i morse. Det känns verkligen som att det finns ett mystiskt samband här. Vad är det man brukar säga? "Skjut inte budbäraren". Eller var det kanske så att jag fick vad jag förtjänade när jag nekade att sätta upp fågelholken? Hmm...

Vad har Kim Källström gjort i år? Spelat två matcher för Lyon. Vad har Zlatan gjort? Vunnit skytteligan i Serie A. Vem slår straffen?

Glöm inte att rösta imorgon!

Det här börjar likna en ornitologblogg. Idag hade tre nya måsungar trillat ner från ett träd på torget utanför. Ett nytt par flyger mot allt och alla idag. Jag vet inte hur jag ska ta mig ut ur fågelträsket? Snart nynnar jag på fågeldansen. Någon som kommer ihåg den från Nöjesmassakern. Nanna nanna nanna na...

Ikväll var det dramatiskt värre. Knappt hade lugnet lagt sig efter fågelholksaktivisten som störde min ishockeymatch förrän  ett nytt drama spelades ut framför mitt fönster mot Teatertorget. En liten fiskmåsunge hade ramlat ut ur boet och låg på trottoaren när jag kom hem från jobbet. Ett måspar flög aggresivt mot allt och alla som närmade sig den lilla ungen. Mitt bekymmer var att ungen låg framför min port. En mås satt på biltaket alldeles utanför porten och en annan flög runt i cirklar redo att attackera lämpliga mål. Jag fick en liten lucka när biltaksmåsen lyfte på grund av en allt för närgången person. Raskt stegade jag mot porten och såg den andra måsen sikta in sig på mitt huvud. Jag hade ju en nyinköpt limpa i handen så jag viftade till och måsen insåg att attacken var misslyckad. En granne sa att måsarna hade satt sig på huvuden på folk som gick förbi tidigare under eftermiddagen, så jag klarade mig förhållandevis bra. Lite senare, under sportspegeln hörde jag en massa skrin så det verkar som att någon annan fågel passade på och åt upp den lilla ungen för det var tomt på trottoaren och alldeles tyst sedan. Paret får sätta igång i sänghalmen igen och börja om från början.

Äntligen har också jag debuterat i gitarrspel på Guitar Hero. Får börja med att skryta lite med att säga att jag klarade av min första låt som jag skulle klara av, låt vara att det var på enkla nivån. Tiden flög iväg i takt med att fingrarna blödde. Spelade till mig en lätt blåsa på tummen. Nu förstår jag Bryan Adams i "Summer of 69" där han spelade tills fingrarna blödde. Mindre vackert var mina sånger i sånspelet i samma konsol. Det enda bra jag kan berätta om här är att jag sjöng till mig betyget "Lead Singer" på Kentlåten som fanns med. Men roligt var det.

All the things you can't leave behind, var det. En av dem sakerna är U2. Ungefär samtidigt som jag gjorde min lista så släppte dem en ny skiva. "No line on the horizon". Finns det låtar på den som kan komma in på topp 10 då? Eftersom skivan är ny så ville jag inte riskera min fina lista, men nu efter några månader så kan jag väl säga att visst finns det det. Den givna låten är "Moment of Surrender", en låt som man drömmer sig bort i. Låten skapar något mystiskt tillstånd "där tankarna far precis som dem vill", som Mäster C skulle ha uttryckt det. Som vanligt växer skivan med tiden. Faktiskt bättre än ett årgångsvin eftersom man kan dricka den om och om igen. Man vet aldrig,det kommer säkert nya inlägg på temat U2, om inte annat så efter konserten.

De 21 km runt Göteborg gick inte alls så fort som jag ville. Jag tror att jag får säga upp Anders Salkai som tränare. Jag har varit flitig och tränat mer kvalitet än vanligt men ändå gick det långsamt. Ja, riktigt långsamt. Mitt långsammaste varv någonsin. Inte bra alls. Får grunna på anledningarna till det. Idag blev det istället några golfslag efter jobbet, jag har ordinerat mig själv en veckas vila efter Göteborg innan jag börjar träna igen.