Åhh. Jag har visst en blogg. Februari var en rolig månad. En lång skidhelg i Oslo. Fina dagar i markerna runt Holmenkollen. Rättare sagt Nordmarka och Baerum vill jag minnas. Första gången jag upplever Oslo i vinterskrud, men det var lika fint som det brukar vara. Men... det finns griniga busschaufförer i Oslo också.

Jag avslutade boken "Jack" av Lundell. Jag har nu börjat med en småländsk klassiker nämligen romanen om Utvandrarna.

OS såg jag massor av. Min reflexion är att jag ser ett samband mellan svenska framgångar och att kampen mot dopingen gör framsteg. Jag vill inte slå mig för bröstet och säga att svenskarna alltid är/har varit rena men skidlandslaget har varit långt efter världstoppen under ett årtionde eller så, men nu när det finns så kallade blodpass på varje åkare så verkar antalet dopningsfall minska och de svenska skidframgångarna öka. Det är min teori i alla fall.

Januari är en riktig "köttamånad". Jobba, äta och träna. Visserligen har träningen gått sisådär, men nu kan det bara gå uppåt. Men man kan ju se fram mot valet, nu har ju debatterna börjat även om det verkar som att de inte vill lägga fram allt för mycket av sin politik så här långt innan valet. Och så kan man roa sig åt alla bokslut som presenteras på löpande rad nu. Som Spiffa sa, på tisdag har Swedbank rapport. Bara en sån sak. Det trodde jag verkligen ALDRIG att jag skulle få höra ur hennes mun.

Äntligen är premiären "inbokad". Måndag vecka 7 ska jag äntligen få spinna med Spiffa. Efter en helg i Oslo och massvi med skidmil och fika i kroppen. Ha i tanke att jag tar en extra ledig dag bara för att träna måndag kväll. Bara hoppas att jag får en plats för dem går åt som smör i solsken.

Jag förbereder långsiktigt en Lundellista med att läsa debutromanen Jack. Det finns ju en låt som heter ´Stackars Jack´. Det sas vara en genrationsroman, vilket får mig att undra vad den generationen hade för sig. Förmodligen rökte och drack man så mycket man bara orkade, och jobbade så lite som möjligt. En alkoholistgeneration och en narkomangeneration verkar det allt ha varit. Det känns lite intressant att läsa den så långt efteråt eftersom min generation inte riktigt hade samma referenser. Jag kan inte riktigt tycka synd om Jack så här långt men jag har ju slutet kvar, så jag får återkomma.

Länge sedan jag skapade något här. Vilade ut i huvudstaden direkt efter julbesöket i Luleå. Massor med nysnöande, ganska kallt men vinterfint längs skidspåren i norr. I storstaden hittade jag i porttelefonen namnen Tolstoy och Hamilton. Fint läge vid Skeppsbron. Inga jag kände, men mitt hotell bodde granne med dem. Huvudstaden var i vinterkylan invaderad av Ryssar, klädda i tjocka pälsar och pälsmössor. Tror inte att det var fuskpäls. Ganska tjusigt men inte så korrekt i Sverige, det var nämligen länge sedan jag såg en päls i Sverige. Men alla som har en borde väl kunna använda dem, skadan är ju redan skedd. Eller nåt. Pälsmys i Stockholm för ryssarna alltså. Sammanfattar en chockerande sanning. Tåg tar väldigt lång tid. Flyg går väldigt fort. Bra att veta om du tänker resa exempelvis sträckan Växjö-Luleå. 2010 blir ett politiskt år. Ska vi välja arbetslinjen eller bidragslinjen. Två helt skilda spår där det senare är beroende av det första. Alltså är valet lätt. 

Här kommer ettan!

Plats 1: Thunder road

Inledningspåret på “Born to run” från 1975 markerar inte bara starten på Springsteens verkliga guldålder och stora genombrott utan det är också den bästa låten han har skrivit. I vart fall är det vad jag tycker just nu, december 2009. Berättelsen om killen som vill ha med sig tjejen ut ur stan, bort från alla förlorare perfekt tonsatt blir den ultimata rocklåten. Det här är nog så nära perfekt man kan komma. Lyssna gärna på låten ”The Promise” en fortsättning på ”Thunder Road” som Springsteen skrev lite senare.

Många var kallade men endast tio blev utvalda. Listan på låtar som inte fick plats på listan kan göras lång, prominenta kandidater som Hungry Heart, Caddilac ranch och Dancing in the Dark hamnade alla utanför. Inga låtar från den utmärkta ”The Ghost of Tom Joad” heller. Saknas gör även låtar från de senaste 5 skivorna. Närmast var väl ”Queen of the supermarket” från den senaste skivan ”Working on a dream”

Om Enga väljer att kontra med en egen lista kan ni nog räkna med rockiga låtar från The River och Born in the USA, blandat med någon Nebraskaballad. Väldigt mycket 80-tal alltså, men vem förvånar det?

Lyssna också på: The promise, She´s the One, Meeting across the river

Hela listan:
1. Thunder Road
2. Racing in the street
3. Born to Run
4. Incident on 57th street
5. The river
6. Lost in the Flood
7. Badlands
8. I´m on fire
9. Tougher tha the rest
10. Highway Patrolman

Jonas fortsätter den snart avklarade listan, lagom till jul kan man tänka?

Plats 2: Racing in the streets

Springsteen var som absolute bäst under andra halvan av 80-talet. Konsertupptagningar från 1978 där han blandar låtar från 1975 års Born to Run, 1978 års Darkness on the edge of town och endel låtar från det ännu ej utkomna albumet ”The River”.
”Racing in the streets” ligger mitt på ”Darkness..”, inte som något mellanspel utan som en lågmäldt crescendo. Den står inte ut vid en första genomlyssning när man lätt fastnar för den rockiga Badlands och den fantastiska allsångslåten ”Promised land”. Kanske inte heller den andra gången då magin i ”Candy´s room” slår en. Men den tredje gången smyger den på en med full kraft.
Vad som börjar som en enkel historia om några killar och deras kvällsnöjen växer sakta och nästan obemärkt för att explodera i sista versen:

"She sits on the porch of her daddy's house
But all her pretty dreams are torn
She stares of alone into the night
With the eyes of one who hates for just being born”

“Darkness of the edge of Town” står inte “Born to Run” långt efter som album. Den är inte lika homogent sammanhållen I sin helhet och jag ranker den därför något lägre. Men det var inte springsteens album jag skulle recensera utan plats 2 på listan över Springsteens bästa låtar, och det har jag nu gjort med ”Racing in the streets”

Lyssna även på: Candy´s room, Badlands, Restless nights

Konstaterar nöjt att det är bra med gästinlägg. Bloggen hålls uppdaterad utan att man själv behöver vara allt för aktiv. Har senaste tiden blivit "spanare" och hittat en språklig trend som kommer allt starkare. Ordet mys dyker upp över allt, började troligen med OLW-reklamen om fredagsmys. Nu ska det mysas där man minst anar det, kanske blir det träningsmys härnäst, istället för långpass blir det kanske långt löpmys. Jag mös för övrigt både med löpning och spinning under veckan. Det värsta med att skriva om OLW är att jag osökt kommer att tänka på chips, och när jag väl gör det så brukar det sluta med att jag måste till affären för att köpa just....    vänta lite, är strax tilbaka.....