"Vi körde bilen ner i havet och såg vattnet strömma in, Och du skrattade och sa, att det var tur att den inte var din"

"Det var fläktar i taket och en blue marlin på väggen och det rann öl och tuggtobak i sjörövarskäggen"

Denna skiva får man närma sig nästan med andakt. Året var 1985, och den första Lundellskivan jag köpte själv. Så fort den släpptes faktiskt. Ett mästerverk som jag redan omnämnt som skilsmässoskivan. Dylan hade gjort ett, Phil Collins och Jackson Browne likaså. Springsteen skulle komma att göra ett (Tunnel Of Love).

Under sommaren detta år var Lundell sommarvärd på radion. Där följande rader citeras. "Kriget mot vardan, är det ett försvarbart krig, bör det pågå för jämnan, eller blir man då med tiden fullständigt omöjlig att ha att göra med som människa?"

Det enda negativa jag kan komma på att skriva om denna skiva är vissa låtars överdrivna trummaskiner som tyvärr används lite för tongivande. Utan dem hade detta varit skivan som krönt Lundells karriär. Vi får tacka konstnärer ibland för att de genomför ett visst lidande för att vi ska få riktigt bra låtar och skivor eller vad det kan vara. Lundell konstaterade det för övrigt själv i "Så Mycket Äldre" på Längre Inåt Landet skivan där han skriver "...Ett liv i ensamhet, det är allt jag vet, det är min hemlighet, och det pris jag har betalt, det är för högt, alltför högt".

Det skulle ha blivit den stora positiva uppföljaren till Kär och Galen, men livets irrfärd gjorde att det blev en ganska svart och inåtvänd skiva, men han skriver låtar med direkta adresser. Till sin yngste son i "Inte ett ont ord", Till sin fru i "En Fri man i stan", och inte minst till sig själv i "Lit de parade", en minst sagt svartsynt självrannsakan inför sig själv på dödsbädden. Skivan avslutas också med en liten ljusglimt i den mörka tunneln, med "Rialto". Skriven till en kvinna hann sett på en skivaffär under några korta sekunder. Massor av starka låtar på denna skiva alltså. Givna är balladerna "Kyssar och Smek", "Inte ett ont ord", "Lit de Parade" och "Rialto", och så finns ju andra mer rockiga mästervärk bland annat den om hunden. "Här kommer hunden" brukar Lundell säga på konserterna innan han drar igång "Chans". Titelspåret "Den Vassa Eggen" är brutalt bra malande rock, om när allt man vet om en annan person används till vapen i ett ordkrig, en dans längs den vassa eggen om man så vill.