Så var det dags för första låten från en av världens bästa skivor. Detta mästerverk kräver ju ett eget blogginlägg. Plattan kom till efter en djup splittring av medlemmarna i gruppen. Inspelad i Berlin, året efter att muren föll. Gitarristen nyskild, med nyvaknat intresse för discomusik. Trummaskiner och syntslingor var vad han ville ha. Det ville inte trummisen och basisten. Därav slitningarna. Sen skrev dom en hyfsad låt som heter "One" och allt började falla på plats. I mitt tycke så kan samtliga tolv låtar hamna på denna topp tiolista, men det vore inte så kul kanske. Först in blir alltså...en av de lugna låtarna på plats 8.

8. So Cruel

9. Beautiful Day

10. Angel of Harlem

Idag ännu ett spinningpass trots det fina vårvädret. Har man bokat in sig så har man--tänkte jag. Tittade mig runt lite idag och kunde konstatera att de flesta sitter och trampar utan att ta i. De ser ganska oberörda ut. Inte ett flås från något hörn. Är inte det märkligt? Lyssnade lite förstrött på bandspelaren Östros som representerar de rödgröna. han har fastnat i förra valmisslyckandet och upprepar sig att det är fel på borgarnas politik. När framförde egentligen den sidan något annat än skattehöjningar och höjning av bidrag, men det är ju tacksamt.

På min tionde plats från förra inlägget tog jag med en breddlåt för att kanske lyfta fram andra sidor av U2. På övriga nio platser finns det enbart gediget U2-sound. På plats nio kommer en låt som passar bra en sån här vårdag. När allt känns uppåt och när solen värmer och man får kisa lite för att solen är så stark. Följdaktligen första låten från skivan "All the things you can't leave behind". Förresten den enda som platsar på topp tio. Det är ju inte så lite heller... dem där sakerna man inte kan lämna bakom sig, menar jag.

9. Beautiful Day

10. Angel of Harlem 

Den 31/7 kommer Ullevi att gunga. De fyra irländarna i i U2 kommer till Sverige. Det är stort då det är mina absoluta favoriter som ska spela. Det bästa av allt är att jag har biljetter. En imponerad Dave Evans (gitarrist i U2) sa en gång till Bob Dylan att "människor kommer att spela dina låtar i tusentals år framöver. Det är fantasktiskt". Dylan svarade då att "de kommer att spela era låtar också, frågan är om de kommer att veta hur de ska spela dem". Något ligger det i det. Ett unikt sound har skapats av denna grupp. Fram till konserten ska jag försöka skapa en topp 10-lista på deras 10 bästa låtar. Det kan verka lätt men för mig blir det riktigt svårt. Tänkte börja med en låt från "Rattle and Hum" som lite oväntat hamnar här. En inte alls typisk U2-låt men med rätt känsla. Soul och Bluesinfluerad rock när den är som bäst.

10. Angel of Harlem

Igår sändes Timrå mot HV71 som jag satt och tittade på. Relativt spännande match. Hörde någon som rumlade in i väggen ut mot gatan. En kraftig duns. Sedan tyst. Kanske inte var något ändå...men strax börjar skyltstolpen ytanför fönstret gunga kraftigt varpå någon än en gång stöter till väggen. Ett ansikte dyker upp ovanför gardinen, men verkar obehindrat stånka sig uppför stolpen. Jag ställer mig upp och går fram mot fönstret varpå den unge mannen i skägg generat skrattar och håller upp en trälåda. Jag får faktiskt lov att öppna fönstret och fråga vad som pågår en decimeter från mitt fönster. "Vi ska sätta upp en fågelholk", säger den skäggige unge mannen. Varpå han än en gång håller upp lådan som faktiskt liknar en fågelholk nu när jag vet vad det ska vara. Men det är ingen vanlig fågelholk utan ett radhus med tre eller kanske fyra ingångar. Jag ser framför mig hur min fönsterbräda fylls med fågelträck och säger bestämt. "Här ska inte hänga någon fågelholk på vårt hus". Han svarar: "Men den ska hänga på stolpen, inte på huset". Jag upprepade, "Här ska inte hänga någon fågelholk utanför mitt fönster". Eventuellt med en bestämdare ton. Fågelholksaktivisten suckar uppgivet och säger till sin kollega, som har ytterligare en fågelholk i handen, "Vi får gå till ett annat hus". Jag tänker sarkastikst att, ja det får ni göra. Efter att den fasadklättrande fågelholksaktivisten klättrat ner ser jag att han även på pakethållaren till sin cykel har ännu en radhusfågelholk. Det ska visst flytta in mycket småfåglar till staden denna vår, men inte utanför mitt fönster. Jag får snart ett skränande måspar till granne på taket mitt emot, så jag drar mitt strå till stacken.

Förlusten är ett faktum. En i någon mån rättvis förlust i bemärkelsen att hockeylaget Frölunda var bättre över 5 matcher. Det som luktar lite unket är att matchfunktionärerna håller så låg standard. Först kan inte huvuddomaren reglerna för utvisning och sedan försöker sekretariatet förkorta matchen när Luleå krigar för att få in en kvittering. Det pinsamma är att det får inträffa i elitserien anno 2009 över huvud taget. Sportsliga och ekonomiska intressen står på spel, vilket kräver en proffsigare organisation och funktionärer. Killen i sekretariatet ser dessutom ut att säga mot domaren när domaren ber honom att fördröja klockan i nästa byte. Vi får hoppas att det blir åtgärder och att funktionärerna byts ut.

Rolig säsong trots allt. Ett stort steg i rätt riktning för vårt fina hockeylag.

Äntligen är Luleå som det borde vara på vintern. Vit snö, perfekta spår och lite kyligt när man går på hockey. Tänk att jag skulle få Blå extra väder och dessutom sol tre av fyra dagar. Tror inte att den gav någon solbränna. Men jag stannade och lapade lite solljus i alla fall. Hockeyn då? Ja, jag kan inte skryta med platsen jag fick tag på. Rad 1 bakom Luleås avbytarbås. Jag såg väldigt mycket ryggar. Som tur var så fanns jumbotronen att titta på, men dessa platser borde inte vara till salu. Till på köpet vann SAIK med uddamålet.

Nu ska jag ta sportlov och förhoppningsvis få åka skidor i solsken med endast blå extra under skidorna. Det kommer jag att valla med oavsett väder. Blå Extra regerar. Eller 0 till -7 för den initierade vet att den spänner över.

I Sverige tillverkas världens mest sålda bil. Den har ingen extra utrustning, inga utrymmen, inga avgaser och den finns bara i tre färger. Rosa, gröna och vita. Kanske är det så lätt för Saab att lyckas. Lägg till lite mer socker och lacka dem i tre färger. Hur mycket man än tycker att det är bra för landet Sverige att vi har en (två) bilindustri så inser man nog att läget är dåligt för framför allt Saab. Jag har varit hos en Saabhandlare i Linköping några gånger. Maken till ointresserade försäljare får man leta efter. De verkar oftast väldigt upptagna med några papper eller telefonsamtal, men att gå ut och möta kunden i bilhallen... NEJ. Man kan gå runt i bilhallen en halvtimme och gå ut igen utan att bli tillfrågad. Jag vet inte om jag tror att produkten är så fasligt dålig men försäljarna hos Saab-handlarna har nog missförstått sin roll. Tyvärr hörde jag att det är likadant i Trollhättan, där Saab tillverkas. Försäljarna har näsan i taket och ignorerar kunderna. Det finns en enkel grundregel framför allt om man säljer genom butik. Vem är din kund? Svaret är förvånande nog han/hon som kommer in genom dörren. En del av förklaringen till att försäljarna i Linköping och Trollhättan är som de är beror delvis på att de har så många tjänstebilskunder. Där finns pengar och där kommer utrustningspaketen som manna från himmelen. Min slutsats blir nog ändå att de har en dålig säljkultur och alldeles för dåliga säljare. Om jag har rätt vet jag inte men jag tror att jag nosar lite på sanningen i all fall.