All the things you can't leave behind, var det. En av dem sakerna är U2. Ungefär samtidigt som jag gjorde min lista så släppte dem en ny skiva. "No line on the horizon". Finns det låtar på den som kan komma in på topp 10 då? Eftersom skivan är ny så ville jag inte riskera min fina lista, men nu efter några månader så kan jag väl säga att visst finns det det. Den givna låten är "Moment of Surrender", en låt som man drömmer sig bort i. Låten skapar något mystiskt tillstånd "där tankarna far precis som dem vill", som Mäster C skulle ha uttryckt det. Som vanligt växer skivan med tiden. Faktiskt bättre än ett årgångsvin eftersom man kan dricka den om och om igen. Man vet aldrig,det kommer säkert nya inlägg på temat U2, om inte annat så efter konserten.

De 21 km runt Göteborg gick inte alls så fort som jag ville. Jag tror att jag får säga upp Anders Salkai som tränare. Jag har varit flitig och tränat mer kvalitet än vanligt men ändå gick det långsamt. Ja, riktigt långsamt. Mitt långsammaste varv någonsin. Inte bra alls. Får grunna på anledningarna till det. Idag blev det istället några golfslag efter jobbet, jag har ordinerat mig själv en veckas vila efter Göteborg innan jag börjar träna igen.

Dags för årliga snurren i Göteborg. 21 km, som vanligt med ambition att klara det under 7200 sekunder. Det är ju inte mycket tid man har på sig, det finns saft att dricka, frukt att äta och folk att titta på längs banan. Dessutom bjuder dem på underhållning i form av orkestrar längs banan.

Det var tur att jag började skriva i tid om U2. Nu hinner alla lyssna in sig på de tio låtarna i topp innan konserten. Vinnaren kommer förmodligen inte att spelas på konserten. Från mästerverket Achtung Baby, är vinnarlåten hämtad. Texten behöver ingen förklaring, håll din dröm levande. Låt ingen ta din dröm ifrån dig. Också om vår förmåga att anpassa oss till olika situationer. Om människans kameleont-egenskaper. Acrobat heter låten, läste nu i min fina bok att det också är en av Bonos och Edges favoritlåtar, men att den inte fungerat live. Rent musikaliskt gillar jag den på grund av att alla ger allt under hela låten. Trummorna spelar en slinga, basen, gitarren och sången likaså, lite som en symfoni. Magiskt bra helt enkelt. Alltså är den kompletta listan:

1. Acrobat 

2. Where the Streets Have No Name 

3. One

4. Bad

5. New Years Day

6. Until the End of the World

7. City Of Blinding Lights

8. So Cruel

9. Beautiful Day

10. Angel of Harlem

Det var inte U2 som sökte upp The Joshua Tree, det var The Joshua tree som sökte upp U2, tyckte åtminstone trummisen i bandet efter att de bilat i en amerikansk öken och fått syn på trädet. Ett album från 1987, då jag gick på högstadiet och det var också då jag för första gången fastnade för U2. Som de själva säger så lät de helt enkelt inte som något annat på den tiden. Inledningsspåret "Where the Streets Have No Name" är helt enkelt nmagisk när den spelas live. När jag såg dem 1993 på Stadion tände dem upp hela scenbakgrunden i en röd färg samtidigt som trummisen slår takten med trumpinnarna, en synt som låte lite spöklik skapar rätt stämning innan "The Edge" kommer och skapar ståpäls. Genom åren har de förbättrat denna låt på liveframträdandena och det är förstås ett av ögonblicken att se fram mot i sommar. Hörde någonstans att själva gitarrintrot går i någon 9/16 dels takt som sedan övergår till vanlig 4/4 innan sången startar. Nåväl, trots detta så vinner den inte. Det gör en låt på "Achtung Baby".

2. Where the Streets Have No Name 

3. One

4. Bad

5. New Years Day

6. Until the End of the World

7. City Of Blinding Lights

8. So Cruel

9. Beautiful Day

10. Angel of Harlem