Ett hyllningsinlägg till tv-programmet Mästarnas Mästare. Det är befriande skönt att se ett gäng som inte gör allt för att synas i media. Förmodligen är det tio år sedan sådana personligheter fick utrymme i tv. Då ska jag säga att det inte spelar någon roll vem som vinner tävlingarna i programmet. Det fungerar ändå. Roligt att se vad de åstadkommit i sina karriärer och hur de umgås. Befriande tv.

Leksaken som följt barnen upp i åren, tänker då på vissa fullvuxna gubbar som fortfarande har ett rum i källaren med denna leksak, har gått i konkurs. Märklin är företaget som gett oss leksakståget, men nu är det alltså slut. Kanske inte ändå. Bara dataspelsgenerationen får upp ögonen och börjar önska sig en modelljärnväg till julklapp igen så....

Nuvarande vd vill driva företaget vidare. Lycka Till, eller?

Hoppas att ni noterade vad som hände idag. Alliansen tar stormsteg mot att vinna valet 2010. Mona får ta sina grönröda kompisar i handen och sikta mot 2014 istället och under annat befäl dessutom, utan Mona menar jag. En överväldigande majoritet av svenska folket vill faktiskt ha en utbyggd kärnkraft. Så också jag.

Idag har det blivit en halv dag i skolbänken. På temat "Finns det någon framtid?" samlades jag och många andra bankkunder till Swedbanks konferens. Huvudtalare var ovan nämnda banks chefekonom Cecilia Hermansson som försökte lysa med ficklampan i konjunkturmörkret. Det finns tre alternativa scenarier som de räknar med kommer att inträffa. Huvudscenariot är att det blir en ganska (några år) utdragen konjunktursvacka som sakta men säkert återhämtar sig. Scenario nummer två innebär en snabb återgång till "normalläget" från ifjol som var onormalt högt. Till sist scenario tre som innebär deflation och stagflation. Störst sannolikhet är det att alternativ ett inträffar. Främst beror detta på att bankerna behöver läka sina sår och förbättra egna kapitalet, minska andelen lån med stämpel "hög risk" och för att förbättra sin kapitaltäckningsgrad dvs den kvot mellan de pengar som bankerna lånar ut pengar i förhållande till de pengar som inlånas till banken. Varje krona som vi småsparare sparar kan banken i sin tur låna ut 7 gånger. Då är kvoten 7 vilket är tillåtet för svenska banker.

Anledningen till att det blev som det blev är att USA har ökat sin skulsättningsgrad från 1,5 ggr BNP till 3,5 ggr sin BNP sedan mitten på 80-talet. Ett politiskt beslut att bevilja lån till personer med sämre återbetalningsförmåga togs för att också de skulle få möjlighet att till exempel skaffa bostad. Detta kallades för Subprime lån. Det blev tyvärr inte så att de klarade av att återbetala sina lån varpå först Leeman Brothers konkursade. Tydligen kunde enligt C.H efterdyningarna av denna banks konkurs mildrats om man kunnat göra något i ett tidigare skede, men det fanns ingen beredskap för detta i USA samtidigt som det givetvis finns ett motsånd mot att socialisera (förstatliga) bankerna när det går dåligt, när det senare skulle gynnat individerna i bankstyrelser och ledningar med bonusar när det går bra.

Intressant dag med andra ord, sedan fick vi höra en del framåtriktade föreläsare som pratade om hur man skapar kluster och framgångsrika nätverk och regioner.

Det har varit Kulturnatt i Växjö. Säkert var de flesta besökare lika röda politiskt som allt rödvin som serverades i glasen. Ja det såg så ut. Jag deltog sporadiskt på aktiviteterna. Jag hittade dock en bok med samma titel som mitt inlägg för 5 kronor. Då måste man slå till eftersom författaren växt upp utanför Boden och vunnit nobelpriset i litteratur. Där slutar säkert de flesta likheter. Det var en annan tid helt enkelt. En annan som var aktiv i en annan tid gick bort under helgen. En person som fick känna på honom uttryckte när det begav sig "Varför har de placerat mig i en bänk bredvid John Wayne?" Den som uttryckte det var Floyd Patterson som precis fått känna på Ingos högernäve. En ganska bra kommentar om jag får säga det själv.

Jag noterade precis att en gammal vän precis vunnit 2008 års Clio-pris. Priset på 25 000 kronor ges till "en framstående yngre historiker inom det svenska språkområdet". Grattis!! Minst lika stort är det att samma vän fått en hel artikel i SvD Kultur. Det betyder också att jag tillhör de yngre och det är ju roligt. Vi är fortfarande talanger med andra ord.

En kommentar till signatur j som hade en youtube-länk. Denna kunde jag ej öppna och se så det var ingen ide att publicera densamma.

Denna anrika firma med anor från 1950 håller till i Norrbotten. I södra Sverige öppnade en liknande firma en virtuell filial i Trollhättan under helgen. Låt vara att mängden gods som skulle flyttas i högsta grad var moderat eller måttlig. Norrbotten blir en familj rikare samtidigt som Västsverige går in i skymningstider vad gäller arbeten och framtidstro. Pajala är slutdestinationen för denna flytt. En ort som har fått lite gruvyra då man funnit malm i gränstrakterna till Finland. Vi får hoppas att Pajala byggdes på rätt ställe så att man inte behöver flytta orten om 50-100 år. I ett svagt ögonblick lovade jag nog att deltaga i marknadsloppet här till sommaren. Osäker på vilket datum bara. Pajala marknad har jag besökt en gång tidigare. För ungefär 15 år sedan vardet minsann fest i en husvagn fylld med California White i varenda skrymsle. En klassisk afton, men det är som sagt länge sedan...

Jag hittade något fantastiskt på Youtube, länkat nedan, som gör att jag får en tår i ögat... Året är 1996.

En minivariant av en isstorm drabbade i eftermiddag Växjö. På alla ytor lade sig underkylt regn, fast inte regn utan mer en dimma och frös fast på vad det än må vara. Trottoaren och kullerstenarna var som såpa. Samtidigt i en annan del av staden delade ikväll postkodlotteriet ut mer än 110 miljoner till befolkningen i ett litet samhälle utanför Växjö, Torpsbruk. Ingen ide att flytta dit med andra ord, du vet det här med sannolikhet...

46 personer i detta samhälle ryktas få dela på slantarna.

Mirakel inträffar emellanåt. Är det inte fantastiskt att omkring 140 personer kan landa på en flod med båda motorerna ur drift? Precis som i Gottröra-incidenten när båda motorerna slogs ut av is från vingarna som sögs in och genom motorerna. På Hudson-floden står passagerarna lugnt på vingarna och låter sig räddas av båtar som trafikerar floden. Det som hände i New York måste vara första gången som en incident förlöper precis som på "broschyren framför er i stolsfickan" Du tar på dig flytvästen inför en nödlandning på vattnet. Jag måste erkänna att jag väl aldrig trott på att det verkligen ska gå att nödlanda på vattnet för att man ska kunna hoppa i vattnet och bli räddad. Nu ser jag att det ju verkligen kan hända. Jag tror förstås inte att de som var ombord på planet upplevde det så lugnt och fridfullt som på broschyren. Tage Danielssons monolog om sannolikhet får mig förstås att tänka till lite. Vad är sannolikheten att det ska bli en lyckad nödlandning igen? Åtminstone inte i New York och verkligen inte på Hudson-floden. Å andra sidan flyger jag inte där så mycket så det skulle faktiskt kunna inträffa igen.