Nu ska jag ta sportlov och förhoppningsvis få åka skidor i solsken med endast blå extra under skidorna. Det kommer jag att valla med oavsett väder. Blå Extra regerar. Eller 0 till -7 för den initierade vet att den spänner över.

I Sverige tillverkas världens mest sålda bil. Den har ingen extra utrustning, inga utrymmen, inga avgaser och den finns bara i tre färger. Rosa, gröna och vita. Kanske är det så lätt för Saab att lyckas. Lägg till lite mer socker och lacka dem i tre färger. Hur mycket man än tycker att det är bra för landet Sverige att vi har en (två) bilindustri så inser man nog att läget är dåligt för framför allt Saab. Jag har varit hos en Saabhandlare i Linköping några gånger. Maken till ointresserade försäljare får man leta efter. De verkar oftast väldigt upptagna med några papper eller telefonsamtal, men att gå ut och möta kunden i bilhallen... NEJ. Man kan gå runt i bilhallen en halvtimme och gå ut igen utan att bli tillfrågad. Jag vet inte om jag tror att produkten är så fasligt dålig men försäljarna hos Saab-handlarna har nog missförstått sin roll. Tyvärr hörde jag att det är likadant i Trollhättan, där Saab tillverkas. Försäljarna har näsan i taket och ignorerar kunderna. Det finns en enkel grundregel framför allt om man säljer genom butik. Vem är din kund? Svaret är förvånande nog han/hon som kommer in genom dörren. En del av förklaringen till att försäljarna i Linköping och Trollhättan är som de är beror delvis på att de har så många tjänstebilskunder. Där finns pengar och där kommer utrustningspaketen som manna från himmelen. Min slutsats blir nog ändå att de har en dålig säljkultur och alldeles för dåliga säljare. Om jag har rätt vet jag inte men jag tror att jag nosar lite på sanningen i all fall.

Ett hyllningsinlägg till tv-programmet Mästarnas Mästare. Det är befriande skönt att se ett gäng som inte gör allt för att synas i media. Förmodligen är det tio år sedan sådana personligheter fick utrymme i tv. Då ska jag säga att det inte spelar någon roll vem som vinner tävlingarna i programmet. Det fungerar ändå. Roligt att se vad de åstadkommit i sina karriärer och hur de umgås. Befriande tv.

Leksaken som följt barnen upp i åren, tänker då på vissa fullvuxna gubbar som fortfarande har ett rum i källaren med denna leksak, har gått i konkurs. Märklin är företaget som gett oss leksakståget, men nu är det alltså slut. Kanske inte ändå. Bara dataspelsgenerationen får upp ögonen och börjar önska sig en modelljärnväg till julklapp igen så....

Nuvarande vd vill driva företaget vidare. Lycka Till, eller?

Hoppas att ni noterade vad som hände idag. Alliansen tar stormsteg mot att vinna valet 2010. Mona får ta sina grönröda kompisar i handen och sikta mot 2014 istället och under annat befäl dessutom, utan Mona menar jag. En överväldigande majoritet av svenska folket vill faktiskt ha en utbyggd kärnkraft. Så också jag.

Idag har det blivit en halv dag i skolbänken. På temat "Finns det någon framtid?" samlades jag och många andra bankkunder till Swedbanks konferens. Huvudtalare var ovan nämnda banks chefekonom Cecilia Hermansson som försökte lysa med ficklampan i konjunkturmörkret. Det finns tre alternativa scenarier som de räknar med kommer att inträffa. Huvudscenariot är att det blir en ganska (några år) utdragen konjunktursvacka som sakta men säkert återhämtar sig. Scenario nummer två innebär en snabb återgång till "normalläget" från ifjol som var onormalt högt. Till sist scenario tre som innebär deflation och stagflation. Störst sannolikhet är det att alternativ ett inträffar. Främst beror detta på att bankerna behöver läka sina sår och förbättra egna kapitalet, minska andelen lån med stämpel "hög risk" och för att förbättra sin kapitaltäckningsgrad dvs den kvot mellan de pengar som bankerna lånar ut pengar i förhållande till de pengar som inlånas till banken. Varje krona som vi småsparare sparar kan banken i sin tur låna ut 7 gånger. Då är kvoten 7 vilket är tillåtet för svenska banker.

Anledningen till att det blev som det blev är att USA har ökat sin skulsättningsgrad från 1,5 ggr BNP till 3,5 ggr sin BNP sedan mitten på 80-talet. Ett politiskt beslut att bevilja lån till personer med sämre återbetalningsförmåga togs för att också de skulle få möjlighet att till exempel skaffa bostad. Detta kallades för Subprime lån. Det blev tyvärr inte så att de klarade av att återbetala sina lån varpå först Leeman Brothers konkursade. Tydligen kunde enligt C.H efterdyningarna av denna banks konkurs mildrats om man kunnat göra något i ett tidigare skede, men det fanns ingen beredskap för detta i USA samtidigt som det givetvis finns ett motsånd mot att socialisera (förstatliga) bankerna när det går dåligt, när det senare skulle gynnat individerna i bankstyrelser och ledningar med bonusar när det går bra.

Intressant dag med andra ord, sedan fick vi höra en del framåtriktade föreläsare som pratade om hur man skapar kluster och framgångsrika nätverk och regioner.

Det har varit Kulturnatt i Växjö. Säkert var de flesta besökare lika röda politiskt som allt rödvin som serverades i glasen. Ja det såg så ut. Jag deltog sporadiskt på aktiviteterna. Jag hittade dock en bok med samma titel som mitt inlägg för 5 kronor. Då måste man slå till eftersom författaren växt upp utanför Boden och vunnit nobelpriset i litteratur. Där slutar säkert de flesta likheter. Det var en annan tid helt enkelt. En annan som var aktiv i en annan tid gick bort under helgen. En person som fick känna på honom uttryckte när det begav sig "Varför har de placerat mig i en bänk bredvid John Wayne?" Den som uttryckte det var Floyd Patterson som precis fått känna på Ingos högernäve. En ganska bra kommentar om jag får säga det själv.

Jag noterade precis att en gammal vän precis vunnit 2008 års Clio-pris. Priset på 25 000 kronor ges till "en framstående yngre historiker inom det svenska språkområdet". Grattis!! Minst lika stort är det att samma vän fått en hel artikel i SvD Kultur. Det betyder också att jag tillhör de yngre och det är ju roligt. Vi är fortfarande talanger med andra ord.

En kommentar till signatur j som hade en youtube-länk. Denna kunde jag ej öppna och se så det var ingen ide att publicera densamma.