Jodå, här bor Enkelbeckasinen som gjort sin röst hörd. Även kallad Ironman och Ironiman. För mig är det BigBrother. Tänk att få testa BigBrother på en löprunda för att se hur formen är. Han hade i alla fall inga problem att hänga med. Det är väldigt backigt i Örnsköldsvik. Staden har för närvarande en internationell Star Wars utställning på besök. Den såg inte jag, men väl det fina fartyget Götheborg som var mäkta imponerande att besöka både under däck och ovan, men inte i masterna. Båten ska för övrigt upp till Luleå under kalaset.

Så tillbringades en sista dag i Norrbotten ute i Gamla Luleå eller Gammelstad som det heter. Hägnan är ett litet Skansen eller Gamlia eller Jamtli eller Gamla Linköping vad man nu vill välja att likna det vid. Soliga dagar kan man ta det lugnt och dricka kaffe och äta glass här ute. Idag hade arrangerade Norrlands Motorhistoriker också en bilträff där det visades blandade bilmärken och årsmodeller. Snyggast var nog en Ford Mustag från mitten av -60 talet. En röd cabriolet med röd inredning.Läckert

Så kom då solen och värmen. Bottenviken värms snabbt upp igen efter några kalla dagar. Läsningen av Vilhelm Moberg är avklarad. Din Stund På Jorden är nu. Lördagen tillbringades på Sandön, ett numera traditionsenligt besök hos en trevlig familj. God lax bjöds det också på. Ett och annat dopp, båtfärd i ny snabb båt och dessutom åkte vi ring efter båten i duktig fart både sidledes framledes och hoppandes. Roligt värre. Fisken Göran bekantade vi oss med i en glasburk innan den åter fick se havet.

Två dagar med regn och rusk. Massor med läsning och spelande blir det under såna förhållandet. Favoritspelet är då Alfapet eller Scrabble som orginalet heter. Det är roligt att klura över ord och ordbildningar.

Dessutom har jag kunnat njuta av toppcykling via datorn då Tour de France som vanligt går under semestern. Just idag kan vi hylla Carlos Sastre som vann L'alp de Huez etappen som vanligt en fruktansvärt jobbig etapp. Tre alptoppar med målgång på den tredje och brantaste. Segern gör att han får ett kanonläge inför Tempoloppet på Lördag. Hoppas bara att han inte tillhör de som dopar sig bara. Tre stycken cyklister har också i år avslöjats. Borde inte cykelsporten snart ha rensat ut alla fuskare?

En mycket tidig avfärd från Lavholmen innebar att det var en väldigt trött Enga som vilade och sov stora delar av torsdagen. Fredagen blev en stor läsdag där tidigare nämnda bok påbörjades. Lördagen blev då en dag fullmatad med aktiviteter. Avfärd mot Överkalix marknad där jag bland annat tittade på en ryggsäck som tillverkas i byn Kypasjärvi utanför Överkalix. För intresserade länkar jag till ryggsäckstillverkaren nedan. Perfekt ryggsäck för kortare utflykter. I samma by ligger också Engströms hemgård, där far föddes och växte upp och farfar verkade med skogs- och jordbruk. Bild ska jag nog kunna lägg in senare. Numer ägs denna av en kusin.

Kvällen förflöt i festlighetens tecken i Persön hos en familj som precis byggt sitt drömhus som de nu ska hyra ut medan de provar nya jobb i södra Sverige, dvs i Trollhättetrakten. Också här inmundigades lite rött vin och någon öl. Faktiskt ingen Pajala Sunrise.

Så blev det en grillfest ute i fina Rosviks Skärgård med stora delar av minigolfdeltagarna. Gott att grilla var förkokta kycklingklubbor. Till det en sallad gjord på något grovt matvete. Gott och trevligt och sedan övernattning för det bjöds på lite rött och lite whiskey. En omgång schack i den nybyggda lilla sovstugan som givetvis får bra betyg av granskningsnämnden.

Hektisk inledning påsemestern. Det är nog dags att få lite rast vila på stället i några dagar utan aktiviteter. Också dags att ta fram boken av "denna gigant" som Nilecity-gänget uttryckte det. Din stund på jorden. Lagom melankolisk underhållning antar jag. Givetvis välskriven.

Luleå till Nikkaluokta är 41 mil. Till Kiruna är det bara 35 mil och eftersom jag inte körde så kan jag berätta att sträckan blott tog 3 timmar och femton minuter. Så var det dags att göra ett toppförsök. Det hela börjar med en relativt ointressant vandring i en dal med gott om fjällbjörkar. Det innebär att man inte ser så mycket längs vägen. Efter drygt fem kilometer kan man åka båt en del av sträckan upp till Kebnekaise Fjällstation. Vi ville ju vandra så vi gjorde så också. Med på resan var förutom mig en fd klubbmästare i minigolf med sambo från Göteborg.  Vandringen upp till fjällstationen kan sammanfattas med mycket sten, spångar och fjällbjörkar. Sträckan mäter 19 km och det tog oss ungefär 4 timmar och 15 minuter att vandra, men med gott vatten från fjällbäckar så var resan inte så lång ändå.

Väl framme på fjällstationen lyxade jag med att bo i eget rum och i rena lakan som jag hyrde från fjällstationen. Ett inte helt fel sätt att fjällvandra även om tältning kan ha sin charm också. Lite socialt spelande på fjällstationen efter att vi ätit lite pulvermat (frystorkad kyckling och ris) innan planering av morgondagen innan det var dags att kojsa.

Avfärd 0800. Fyra timmar senare befinner jag mig på en topp på mer än 1700 meter. Toppen är snötäckt och allt är inbäddat i dimma. Enga funderar hur han ska göra. Ta toppen trots dimman eller avbryta och njuta av utsikten lite längre ner. Om det var stenigt mellan Nikkaluokta och fjällstationen så var det ingenting jämfört med hur det såg ut från fjällstationen upp till Kebnekaise. Nästan bara sten på vandringsleden. Detta gör att det är svårt att hålla någon högre fart framför allt om man har packning. Man bör planera för 12-14 timmar att gå upp till toppen och tillbaks. Rekordet är 2 timmar och 50 minuter. Det finns alltid ett mått av tävlan. Hur som helst så får man vada över en ganska liten fors som säkert är ganska säsongsberoende vad gäller storlek, och man får vandra över ett snöfält som är ganska långt och brant för att komma upp mot toppen. Faktiskt en väldigt fin utsikt från första berget innan Keb, men inte när dimman slår till. Mitt beslut blev att vända ner efter att ha väntat ut dimman i 45 minuter utan att ha sett en förbättring tyckte jag att jag vill ha hyggligt väder om jag ska kämpa mig upp på toppen. Väl nere i dalen såg vädret betydligt bättre ut igen så de som nu var uppe hade säkert en sagolik utsikt.

Hemvägen åkte vi båt i de sex kilometer som man kan åka båt eftersom sevärdheterna inte var så många. Trötta ben och skavsår på båda hälarna gjorde att man kände sig lagom trött när man satt sig i bilen. Ett rejält mål på en grill i Kiruna innan vi tog oss ner mot Luleå igen. Denna gång gick det betydligt långsammare på grund av trafiken.

Så var dagen här. Upp till bevis från många håll. Förväntningarna var höga. Många fd klubbmästare hade samlats. Som vanligt var det en ganska nervös inledning. Första nio hålen bjöd på en mängd nykomlingar i toppen. En minigolfbana är som bekant 18 hål så det gäller att ligga i ända till slutet. För egen del spelade jag upp mig från en sista plats till att ha en liten chans på segern innan sista hålet. Spikade den 17:e banan. Red hade ryckt åt sig en liten ledning och gick en stenhård strid med blivande fru Red. Vet inte hur man beskriver resultatet bäst men husfriden var räddad när RED vann klubbmästerskapet med ett slag till godo på blivande fru Red. Jag slog åtminstone förra årets klubbmästare och hamnade i mitten av detta inofficiella klubbmästerskap. Dagen inleddes med en utsökt lunch hos paret Red som också visade upp den flotta villan som var nyinköpt. Till detta inköp förtjänade paret en halvböj. Imorgon blir det bergsetapper och vacker utsikt.