"Du tog mig ur rännsten där jag låg och grät utfattig naken Naken och rädd"

"Jag vet att det enda som finns är kvinna och man och dom barn som dom får Ändå vill jag det som inte finns"

Detta är en fantastiskt mångfassetterad skiva på gränsen till motsägelsefull och till schizofren. En blandning som fungerar. Jag skulle vilja formulera det som så här. Vi hittar på samma skiva en av Uffes allra bästa rocklåtar i "På fri fot", en av Uffes allra bästa texter alla kategorier i "Ute på tippen", en av hans allra bästa låtar genom tiderna i "Rom i Regnet", en av Uffes största hit i "(Oh la la) jag vill ha dej, inspirerad av den stora discotrend som var samtida. Dessutom hittar vi låten "Taxi", som påminner mycket om Springsteens episka sätt att berätta historier i låtarna. Bland allt detta hittar vi dessutom "Du tog mej", full av allvar och tyngd.

En av Lundells stora genomgående teman, genom hela hans karriär faktiskt, börjar här ta sin form. Om balansgången mellan att leva ut sin egen frihet och uppfylla sina drömmar gentemot att leva i ett vardagligt förhållande med barn, hus och kneg, fritt tolkat. Det ska komma igen många gånger i olika former genom åren. Skivan tränger sig så sakta in och hör absolut till en av hans fem bästa.

På denna skiva körar en, förmodar jag, relativt ung och okänd Eva Dahlgren på några låtar. Privat har nu paret Lundell fått en dotter. Sanna Cecilia heter hon. En diktsamling släpps med också tidiga dikter från innan berömmelsen, eller vad man ska kalla det. Arbetet med en tredje roman ska avslutas och en turne planeras också. Brist på kreativitet? Tror inte det.

Jag gillar denna skiva, men bästa låt? Det är nästan allt för enkelt att säga "Rom i Regnet", hmmm, det finns mycket bra att hämta här. Så även på förra skivan. Svårt detta. Och året är nu 1979.