"Ser du dom tysta männen klockan fem, Ser du dom stå därute på bron, I sina bilar på väg hem, Genom sin västerlandsvision"

Det blev en skiva att stanna upp till detta. Lätt att hoppa över och avstyra som bara en fjärdde skiva. Men mitt stopp blev långt för jag hittade många vackra visor. "Nådens År", "Kärlekens Hundar", "Prärien Igen", "Sonjas Vals" och "Vit Flagg". Kritik mot samhället han ser, kritik mot kyrkan, första gången han tydligt sjunger om Gud och kanske ett försök att definiera vad det är. "Gud är ett ostöpt ljus". Drömmar och längtan. Sonja är en framträdande figur i "Jack" och återkommer här, som en saknad kanske. I låten "Prärien igen" läser vi "Åh, det är nåt, Som aldrig lämnar nån ro, Som jagar och jagar, Och aldrig lämnar nån ro, Dom kallar den längtan, Men ingen vet vad det är, Eller vart, Vart denna längtan vill" ..."Vargen är vilse på prärien igen"

En mycket intressant skiva, där man kanske ser författarskapet från böckerna växa ihop med det parallella liv som skivorna lever. Så klart samtida och med tydliga kopplingar till hans eget liv.

Givetvis är skivans riktigt starka kort "Snön faller och vi med den". Men här finns ovan nämnda starka visor också att hämta. Väldigt homogen och stark skiva. Men hur många räcker till en topp tio?

Ett litet kuriosa är att Agneta Fältskog körar på denna skiva trots att Abba samtidigt når sina största framgångar. Inga divalater där. Musikaliskt svänger trenden mot discomusik. Progg och punk börjar tyna bort. Året är 1978. Vi har några skivor kvar tills vi är samtida.