I helgen klippte jag en film, i bemärkelsen att gå och se en. Det blev en Oscarsbelönad film, bästa utländska film. Sevärd är den absolut. Knappast kontroversiell eller nyskapande eller fantastisk. Bra underhållning, men av den sort som inte försvinner dagen efter i alla fall. Inte som senaste Bond-filmen som jag knappt kom ihåg dagen efter... helt ok helt enkelt.

"How To Dismantle An Atomic Bomb" är väl en fantastiskt pretentiös titel för ett band som fått rykte om sig att vara politiska i sin musik. Tänkte inte gå in på just det. En väldigt bra skiva som får representeras av "City Of Blinding Lights". Om jag ska försöka beskriva storheten med U2 så är denna låt ett lysande exempel på detta. I sina bästa stunder lyckas de spela varsin låt i låten på ett sätt där de dessutom lyckas växla vem som har "lead" i korta ögonblick. Man måste nog gilla att lyssna på detaljer i musiken om man ska förstå vad jag menar. Samtidigt får de ihop helheten till en låt som växer med antalet lyssningar. Flummigt eller? I just denna låt får man helt enkelt till det, nära på fulländat, men vi är ju ändå på plats sju.

7. City Of Blinding Lights

8. So Cruel

9. Beautiful Day

10. Angel of Harlem